Svartkonst
Enligt många bedömare står svartkonsten stark i vår tids populärkultur. En svartkonstnär brukar definieras om en trollkarl eller häxa som ägnar sig åt svart magi i syfte att besvärja onda andeväsen, för att döda, manipulera eller förstöra.
Om svartkonst idag främst handlar om att kittla vår fantasi och skapa spänning åt berättelser, kunde fenomenet vara långt allvarligare i äldre tid. I en handskrift från 1700-talets mitt med titeln ”Svartkonstbok från Hoby”, kan läsaren bland annat ta del av olika recept som på magisk väg skall hjälpa personen i olika situationer. Svartkonsten var dock kontroversiell, och närmast livsfarlig för dess utövare. Från Europas och Sveriges historia är häxprocesser, framför allt under perioden 1400-1700, välkända.
Svartkonst och magiska föreställningar kan analyseras utifrån en rad olika perspektiv. Svartkonstens historia kan handla om allt från avvikare och fritänkare, om relationen mellan magiska förställningar och vetenskap, om de utsatta och om moralpanik.
Fler källor från andra bibliotek
Erik Johannis Prytz, Magia incantatrix, thet är, En liten underwisningh om then slemma och wederstyggeligha truldoms synd ... skrifuin och sammandragin ... 1632 (Tillgänglig via Linköpings stiftsbibliotek)